Efter vad som kändes som en “mellanlandning” i Colombia (även fast jag var där en hel vecka) så landade jag i Lima, Peru sent på kvällen den 17e januari. Hade först tänkt mig att inte köpa utresebiljett från Peru i förväg. Jag ville ta mig över till Bolivia via Titicacasjön utan att bestämma i förväg när detta skulle ske. Dock kräver Peru formellt att man kan visa utesebiljett för att släppa in en i landet. Därför var jag tvungen att avstå från min flexibilitet. Valde dagen innan inresa att boka ett flyg från Lima till Buenos Aires efter tre veckor, dvs till den 7/2.
I Lima hamnade jag på ett av de trevligaste vandrarhemmen jag någonsin varit på. Tre bokade dagar blev till sex dagar som blev till tio dagar. Av någon outgrundlig anledning glömdes det bort ta foton på detta trevliga ställe.
Det är lågsäsong i Perus turistnäring under sommaren (dvs november till mars). Detta pga att det är regnssäong i bergen och de flesta turister kommer för Macchu Picchus skull. Så det var rätt lugnt på vandrarhemmet men de som var där var trevliga och den gällde i ännnu större uträckning personalen. Lägg därtill bra utrymmen, både ute och inne, för att sitta och läsa och skriva. Sånt man vill ha av ett hostel alltså. Om du kommer till Lima någon gång ska du bo på Global Family Backpacking Hostel. (Och nej, detta inlägg är inte sponsrat av dem 🙂 )
Lima
I Lima lärde jag känna några från lokalbefolkningen vilket så klart var kul. Man lär sig mer om staden och upplever mer på så sätt än om man bara umgås med andra turister. Tyvärr blev jag magsjuk efter några dagar i Peru, eventuellt av kranvatten som kan ha funnits kvar i en skål jag hällde mat i. Detta gjorde att jag fick ställa in lite planerade saker under första veckan. Under fyra dagar höll jag mig mest på vandrarhemmet.
Under hela min tid i Lima besökte jag bara det egentliga centrum två gånger. Jag bodde och tillbringade min tid i stadsdelen Miraflores; en av de vackraste och säkraste delarna av stan. Som kattälskare såg jag naturligtvis extra mycket fram mot “kattparken”, en park i hjärtat av Miraflores där mängder med katter sades vilja kela med alla och envar. Visst var den mysig men ändå lite av en besvikelse. Katterna var alldeles för få i förhållande till antalet människor och därmed tämligen bortskämda. Tydligen hade det varit fler katter förr men staden hade beslutat minska på dem. Synd att jag inte får rösta i lokalvalen i Peru så jag kunde rösta bort de som drev igenom det. 🙂
Nationalmuseum skulle så klart besökas. Jag valde att ta en mycket lång promenad i stekande sol, bara för att upptäcka att museet hade tillfälligt stängt. Däremot ramlade jag av en slump in på ett museum om den kommunistiska terrorism som plågade delar av Perus landsbygd under 80- och 90-talen i maoistgerillan Sendero Luminosos regi. Skakande bilder och texter som jag faktiskt till viss del kunde förstå trots att de var på spanska. Därefter en lika lång promenad hem i lika stekande sol. Några timmar senare blev jag dålig i nämnda magsjuka. Vem blir inte sjuk av en dos kommunism… eller om det var kranvattnet ändå…
När jag senare kom tillbaka till Lima efter Machu Picchu provade jag för första gången under resan att hyra ett lägenhetshotell istället för hostel. Man måste ha lite omväxling. Ohyggligt fin utsikt.
Apropå utsikt. Följande bilder är tagna av mig i Lima. Helt ok va?
Machu Picchu
Macchu Picchu är för många höjdpunkten på en Sydameriaresa. Den är, precis som Chitzen Itzá som jag besökte i Mexiko, med på den nya uppdaterade listan över världens sju underverk. Nästan alla som besöker Machu Picchu åker dit via den gamla inkastaden Cuzco. Det är egentligen ett måste. Men jag valde ändå bort Cuzco. Den ligger på en sådan hög höjd där de flesta får rejäl huvudvärk under ett par dagar – och med tanke på att jag ännu kände mig lite kraftlös efter magproblemen så tog jag det säkra före osäkra. Jag flög till Cuzco flygplats men åkte direkt till den lilla inkastaden Ollantaytambo istället. Den är känd för att den inte ändrats så mycket stadsplaneringsmässigt sedan inka styrde. Många av invånarna härstammar dessutom – utan så mycket yttre genetisk inblandning – från inka.
Från Ollantaytambo blev det tåg till Aguas Callientes och buss till Machu Picchu. Jag fick en dryg timme i bra väder där innan himmlen öppnade sig. Jag trodde jag var klädd för regn men inte för den mängden. Det var lika bra att ta skydd under ett tak och sen ta sig mot utgången eftersom regnet inte skulle sluta i närtid enligt prognoser. Men jag fick se det viktigaste. 🙂
Den 7e februari var det dags att lämna Peru för Argentina. Det blir nästa bloggpost. Men föga visste jag då att jag bara två veckor senare skulle komma tillbaka till Peru. En av anledningarna var att besöka Islas de Ballestas som jag inte hunnit med.
Paracas och Islas Ballestas.
Ett par veckor efter att jag lämnat Peru återvände jag alltså. På morgonen den 21a februari landade planet från Paraguay i Lima. Det blev omdelbart en buss till den lilla orten Paracas vid kusten. Syftet var så klart att besöka Islas Ballestas, även kallat ”de fattigas Galápagos” eftersom det är betydligt billiagre att åka dit. Det går naturligtvis inte att jämföra med Galápagos men ändå kul att se pingviner, sjölejon och pelikaner. 🙂
Väl tillbaka på land uppstod en sandstorm som jag inte sett maken till sedan Gobiöknen 2008. Men då satt jag inne i ett tåg; nu var jag utomhus. Sand överallt och eftersom dörrar och fönster var öppna till hostelet så var det sand överallt i rummet, på packningen, mellan tangenterna på laptopen etc. Inte hela världen men det tog ett tag att få rent. 🙂
Avslutande reflektioner
Som den minnesgode läsaren av tidigare delar i reseberättelsen minns, så hade jag tänkt syssla med en hel del praktiska nyttigheter under resan. Och jodå, i Peru började jag med en del onlinekurser, fortsatte med min spanska, läste en del böcker. Men det visade sig att veckor består av dagar och dagar består av timmar även när man är ute och reser. Det som låter som väldigt lång tid är det egentligen inte. En del vardagssysslor måste utföras även när man är ute och reser. Tillexempel lagade jag mycket egen mat i vandrarhemmets kök. Dessutom vill man ju se alla platser ordentligt. Och så kan jag skylla på magsjukan. 🙂 Så inga frilansprojektansökningar i Peru heller. Trots allt var jag ju på semester. 🙂
När jag den 26e februari lämnade Peru för andra gången så bar färden till Chile. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Första gången jag lämnade Peru var ju redan 7e februari och då åkte jag till Argentina. Jag hade ännu inte bestämt hur länge jag skulle vara där. Kanske lika länge som jag hade varit i Peru och kanske besöka Iguazú, Córdoba och Mendoza? Det blev dock inte alls som jag hade tänkt. Precis som det ska vara när man reser, ändrades planerna totalt. Missa inte nästa del som kommer omfatta hela tre länder.
Del 1 (om Mexiko) kan läsas här och
Del 2 (om Colombia) kan läsas här.
