Överväger du att rösta på Vänsterpartiet i årets val? Betänk då att en viktig sak skiljer dem från de andra partierna. De har konstant genom historien visat att de inte ser demokratin som en överideologi. Socialismen/kommunismen har alltid varit överordnat demokratin. De har inte själva analyserat hur det kunde bli så och därför saknas det spärrar mot att de ska upprepa samma misstag. Vänsterpartiets mörka historia har därför betydelse än idag.
(Jag har i texten nedan valt att fetmarkera de allra viktigaste delarna i denna artikel för den som till äventyrs inte orkar läsa hela texten.)
När Stalin dog…
”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän” Detta sades efter Stalins död 1953 av CH Hermasson som senare blev partiledare för Vänsterpartiet (1964-1975)
(Den som fått all sin kunskap om 1900-talets historia genom den svenska skolan kanske inte förstår exakt hur sjukt detta citat är. Jag kan inte åtgärda det problemet inom ramen för denna artikel men läs gärna vidare ändå.)
Hade detta citat varit ett undantag hade man, möjligen, kunnat ha visst överseende (eller egentligen inte men låt oss vara generösa). Problemet är att det inte var ett unikt uttalande, utan mycket representativt för partiet i fråga vid denna tid.
Samme CH Hermansson valdes alltså elva år senare till partiledare och han är numer, vid 96 års ålder, närmast en ikon inom partiet och sitter längst fram på alla partikongresser. Det ska sägas att han tagit avstånd från sitt uttalande men har han förstått i efterhand varför han sa så? Har dagens vänsterpartister förstått varför deras partikamrater på den här tiden faktiskt i allmänhet tyckte så här?
Men, tänker någon nu, Vänsterpartiet var väl i alla fall de mest pålitliga anti-nazisterna även när Hitler stod på höjden av sin makt? Nä, tyvärr inte. Det finns endast ETT parti i Sveriges riksdag som försvarade Nazi Tyskland under andra världskrigets inledning och det var Vänsterpartiet. Anledningen var pakten mellan Hitler och Stalin som fanns fram till 1941. Eftersom Stalin var ofelbar måste ju även Hitler vara helt ok. Så resonerade Vänsterpartiet.
Lars Werner och Lars Ohly
Det är omöjligt att här få med alla exempel på diktaturkramande och demokratiförakt inom Vänsterpartiet genom åren men låt oss hoppa fram tjugonio år från Hermanssons idag smått surrealistiska formuleringar om Stalin. Häromdagen tittade jag på utfrågningen av partiledarna inför 1982 års valrörelse (inga konstigheter, gör inte alla det på fritiden?). Under mer än en fjärdedel av den totala programtiden pressades partiledaren Lars Werner om Vänsterpartiets syn på diktatur och på kommunistländerna i Östeuropa. I Tjeckoslovakien hade ”arbetarklassen makten” kunde Werner meddela även om han var kritisk till den av Sovjet påtvingade ”politiska överbyggnaden”. De ”socialistiska länderna” var visserligen inte längre några föredömen för svensk inrikespolitik, men de spelade ”en viktig roll i den globala kampen mot imperialismen”. Trots många chanser under programmet, vägrade Werner kategoriskt ta avstånd från diktaturen och säga att demokrati är ett överordnat mål för ett samhälle. Werner var partiledare fram till 1993.
Berlinmuren och kommunismen i östeuropa föll sönder under hösten 1989. Fram till de sista veckorna hade Vänsterpartiet hjärtliga relationer med förtryckarna. I oktober 1989 skickade Vänsterpartiet hyllningstelegram till Erich Honecker i Östtyskland och Nicolae Ceausescu i Rumänien, trots att det var väl känt att båda två var mycket brutala diktatorer. Några månader senare bytte de namn från Vänsterpartiet Kommunisterna till bara Vänsterpartiet. Namnbytet skedde med mycket liten röstmarginal på partikongressen i juni 1990. Är det ett trovärdigt agerande av ett demokratiskt parti? Läsaren får själv avgöra.
Vänsterpartiets partiordförande ända fram till 2012, Lars Ohly, har även han haft en minst sagt tvivelaktig relation till demokratin. Detta dokumenterades i SvTs uppdrag granskning 2004. Ohly var även motståndare till namnändringen 1990 och ville, enligt Uppdrag granskning, ända till murens fall att Vänsterpartiet skulle beskriva kommunistdiktaturerna i (ännu) mer positiva ordalag.
Dagsläget då?
Vänsterpartiet säger sig idag ha accepterat den parlamentariska demokratin och när det gäller de flesta medlemmar är det säkert helt ärligt. De gör många hänvisningar till begreppet ”demokrati” i sitt partiprogram. Men samtidigt räknar de själva sin historia tillbaka till partibildandet 1917. I partiprogrammet står det: ”Sedan grundandet 1917 är vänsterpartiet en del av den svenska arbetarrörelsen och det partipolitiska uttrycket för vänstern i Sverige.”
Min enkla fråga är: Hur kunde Vänsterpartiet, utifrån samma grundvärderingar som de säger sig ha idag, komma till slutsatsen att folkmord är ok och att diktatur är bra och att Stalin är jättebra? Även om de flesta av dagens vänsterpartister är ”snällare” så finns uppenbarligen i deras ideologiska grundsyn ingen spärr mot detta. Andra partier har sett demokratin som en överideologi och liberalismen/socialdemokratin/konservatismen/den gröna ideologin etc. som underordande demokratin. Vänsterpartiet har tänkt precis tvärtom.
Har de då lärt sig av detta, förstått vad som gick snett och tänkt om? Om så, varför inte ta tydligt avstånd från sin historia, erkänna att de haft hiskeligt fel och försöka förklara varför vi ska lita på att de inte kommer göra samma felanalys i framtiden? Jag förstår att det är rätt svårt för dem att göra det men, ärligt talat, deras historia går inte bara att vifta bort. Så länge detta inte sker måste jag utgå från att de inte förstår hur det kunde bli så fel.
Avståndstagandet från diktatur är inte helt ovillkorat i dag heller. Vurmen för Kubas socialistiska diktatur bland många aktiva medlemmar sträcker sig ända in i våra dagar, liksom för Venezuelas dito. Detta är inte minst tydligt i ungdomsförbundet men faktiskt även inom moderpartiet. Det är ingen slump att just Vänsterpartiet drar till sig folk som t.ex. denne numera uteslutna f.d. ordförande i Ung Vänster Örebro. En annan lokal Ung Vänster ordförande blev utesluten för att ha twittrat: ”Jag vill skjuta Tobias Billström. Jag kommer verkligen att glädjas den dagen han dör. Från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen”. Många fler exempel finns på hur den demokratiska fasaden spricker på enskilda företrädare inom partiet. Som synes även i modern tid.
Det jag skrivit om här är bara en bråkdel av allt vidrigt som Vänsterpartiet har stött och gjort genom historien. Man kan absolut gilla deras sakpolitik när det gäller skatter, arbetsmarknad och vinststopp inom välfärden m.m. (jag gör det dock inte) men röstar man på dem får man inte bara sakpolitiken, man får även ett politiskt skal och ett politiskt arv som är värre än de flesta vill tro och som helt saknar spärrar mot avgrunden.
