Del 1 i reseberättelsen kan läsas här.
Den 10e janauri, blott tio dagar in i resan, flög jag till Colombia med Interjet. Resan från Guanajuato till Benito Juárez flygplatsen i Mexiko City var rätt lång. Nattbuss utan internet, utan fungerande lyse att läsa, ingen fungerande toa eller uttag för att ladda mobilen vid mitt säte. Dessutom iskallt. Nåväl, lite får man stå ut med. Anlände till flygplatsen i Mexico City ca tre timmar innan check-in så det blev lite mat och lite läsning. Själva flygturen gick sedan ganska snabbt.
Jag kan förvarna direkt att denna del av reserapporten kan osa lite mer av negativism än de övriga (Sån tur är blir den kortare också. 🙂 ) Jag skriver ju om mina upplevelser och just Colombia upplevde jag inte lika bra som de flesta övriga länder hitills på resan.
Colombia var hela tiden tänkt att vara ett andningshål, en rastplats mellan Mexiko och Peru. När man reser i tre månader kan man inte ”göra turistgrejer” hela tiden. Då skulle man nog bli less (och pank) efter 2-3 veckor. 🙂 I Colombia hade jag tänkt börja göra lite nytta. Dels söka lite frilansuppdrag, dels börja plugga lite gratis onlinekurser i olika saker. Samt sätta fart med att plugga spanska och ryska. Allt det som jag tänkt göra under resan. Man har ju obegränsad tid när man är ute och reser. Eller hur? Hmm…
Det var två nätter bokade i Bogota, därefter tre nätter i den lilla småstaden Villa de Leyva och avslutningsvis två nätter till i Bogota. Två resdagar på en vecka alltså, fem hela ”fria” dagar i Colombia.
Villa de Leyva
Villa de Leyva har officiell status som nationellt kulturarv och är mest känd för sin koloniala stadsplanering och artitektur samt sitt gigantiska torg. Jag reste dit mest för att det var en lugn plats där man kunde läsa och jobba i fred. Och det kunde man, men även på ett så litet ställe finns mycket intressant att utforska till fots. Besökte två små museum och gick en promenad upp mot bergen.
Varför vill de döda mig?
Colombia sades förr vara ett farligt land att besöka men jag hade inte räknat med att alla skulle vilja ta livet av mig medelst kvävning. 🙂 Jag höll två gånger på att bli kvävd/gasförgiftad. Ok, kanske lite överdrivet men typ så här gick det till:
I Villa De Leyva hade jag första natten ett rum med ett litet fönster öppet mot gården. Plötsligt stod en bil, med avgasröret precis utanför det lilla fönstret med motorn på ett bra tag innan den till slut åka iväg. Följden blev att det, milt uttryckt, blev väldigt mycket kvävande avgasångor inne i rummet. Sån tur är hade jag bara nästan hunnit somna. Öppnade dörren hostandes och stapplade ut, men överlevde. 🙂 Undrar vad som hänt om jag hunnit somna?
Tillbaka i Bogotá fick jag ett mikroskopiskt litet rum utan fönster eller ventilation. Efter två timmar var luften så dålig så man vaknade och var tvungen att öppna dörren och vädra. Jag sov de sista timmarna med öppen dörr och värdesakerna under huvudkudden. Andra ”nära-kvävnings-döden” på några dagar. 🙂
Ett annat skäl till att det inte gick och sova var ju att regeringsbildningen där hemma skulle avgöras klockan 04.00 colombiansk tid. Vem kan sova då? 🙂
På den positiva sidan, träffade man åtminstone en trevlig människa att prata med på detta hostel, Ana från Sãu Paulo. Alltid nåt.
Bogotá
Sista dagen i Colombia var det dags att besöka Guldmuséet i Bogotá med föremål och information från Colombias förcolumbiaska historia. Jag passade även på att ta en fika med Marthe, en av mina gamla inneboenden i lägenheten hemma som just avslutat en termins praktik i Colombia.
Summa summarum: För lite sömn i Colombia, och lite för lite sammanhängande tid på varje ställe för att hinna slå sig till ro och komma igång med nyttiga saker. I nästa land, Peru, skulle jag dock stanna i hela tre veckor i sträck – för att sedan återvända och stanna ytterligare nästan en vecka senare under resan. Det skulle bli ett av mina favoritländer. Missa inte nästa del som kan bli rätt lång, men också intressant – och definitivt mer positivt skriven än denna del. 🙂
