Under augusti månad 2024 valde jag varje dag ut ett ryskt eller ryssvänligt påstående som jag slog hål på. Ibland rörde det sig om direkta ryska lögner, ibland bara ett orimligt ryssvänligt resonemang. De lades ut på Facebook; en om dagen. Här finns de samlade.
1 augusti: ”Ukraina kommer inte kunna vinna. Ryssland är för starkt”
Svar: Det handlar om hur mycket man är beredd att satsa. Ryssland är inte speciellt starkt. De är delvis en papperstiger. Västs samlade BNP är ofantligt mycket större än Rysslands. Enbart de nordiska ländernas BNP kommer tillsammans upp i som allra minst 75% av Rysslands. (Förmodligen betydligt mer. Rysslands siffror är uppblåsta och deras statistik är opålitlig.)
Kruxet är att omvandla ekonomisk styrka till militär styrka men det handlar om vilja. Ryssland har dessutom tagit ofantliga förluster av materiel och manskap. När Väst har skickat mycket stöd har Ukraina haft framgång. När stödet haltat har det blivit problem.
Den kortsiktiga fördelen Ryssland har är att de är helt likgiltiga till både civila dödsoffer och till de egna soldaternas liv. Då kan man göra saker för att nå framgång som Ukraina inte kan. Men det hjälper inte om Väst satsar det som behövs, vilket är fullt möjligt att göra. Då är det Ryssland som inte har någon chans. Och det är självklart att Väst ska göra det om man förstår vad alternativet är.
2 augusti: ”Militär hjälp till Ukraina kan leda till tredje världskriget”
Svar: Ett nytt världskrig ska oerhört gärna undvikas, det är nog de flesta eniga om. Detta görs genom att regimer som Putins stoppas i tid. Rysslands regim föraktar vad de uppfattar som svaghet. Tror de att de kan gå på utan konsekvenser så gör de det. Möter de motstånd som de bedömer är övermäktigt så backar de. Omvärldens rädsla för ”eskalering” uppfattas av Moskva som just svaghet.
Vill man inte ha tredje världskrig så är det en mycket bra idé att stoppa Ryssland i Ukraina innan de har förmåga att gå vidare.
Om hjälp till Ukraina skulle leda till WW3 så förutsätter det dessutom att vissa diktaturer blir så arga över den hjälpen så de backar upp Ryssland militärt och själva går i krig för Rysslands rätt att ockupera Ukraina. Det är osannolikt. Om Ryssland ensamt är på sin sida så blir det inget WW3, därtill är de för svaga (se gårdagens inlägg).
Om Ryssland däremot får framgång kan flera diktaturer med imperieambitioner följa exemplet vilket definitivt ökar risken för världskrig. Ergo, militär hjälp till Ukraina minskar risken för världskrig, Det ser man om man lyfter blicken lite.
Internationellt storkrig kan det så klart bli ändå om det vill sig illa (jag tror inte det). Det beror i så fall inte på den militära hjälpen till Ukraina.
3 augusti: ”En hel del i östra och södra Ukraina välkomnande ryssarna när de kom””
Svar: Detta hör man tack och lov ganska sällan men påståendet förekommer. Det fanns absolut enstaka individer som välkomnade invasionen men inte många. Under alla ockupationer har det funnits femtekolonnare som välkomnat inkräktarna. Dessa får ofta ledande roller i ockupanternas administration, för då kan man låtsas att det är lokala förmågor som styr.
En del av den rysktalande minoriteten i Ukraina (men långt ifrån alla) kunde ibland innan kriget känna en kulturell samhörighet med Ryssland. Det betydde inte att de ville bli ockuperade och styrda av Ryssland. Det ryska styrelseskicket och samhällsmodellen som det i verkligheten ser ut lockar inte så många nånstans, oavsett kulturell samhörighet.
Ryssland har vid olika tillfällen även skickat ryssar till Ukraina som ”spelar” proryska ukrainare för att lura omvärlden.
Vad befolkningen i de ockuperade områdena tänker idag är omöjligt att veta exakt eftersom de lever under ryska censurlagar men med tanke på den behandling som befolkningen där får utstå så är det en trygg bedömning att de inte vill stanna i den så kallade ”ryska världen”.
4 augusti: ”Det måste till kompromisser. Alla krig slutar med det”
Svar: Detta är lite lurigt för det kan låta rimligt i många fall. Och i de flesta krig är det också det.
Det som skiljer detta krig från nästan alla andra krig är att det är helt svart-vitt. Det finns en skyldig part, en angripare, en diktatur, som inte anser att det andra landet och folket har rätt att finnas. Och ett fredligt, demokratiskt land som inte vill domineras av sin otrevliga granne utan vänder sig mot länder som man uppfattar man har mer gemensamt med. Detta kan inte den otäcka grannen tolerera.
Så här kan det låta:
Ryssland: Ert land, folk och kultur kan inte finnas, får inte finnas och har egentligen aldrig funnits på riktigt. Ni tillhör oss
Ukraina: Vi finns och vill fortsätta med det utan att tillhöra någon.
Någon utomstående: Ni får kompromissa mellan de två ståndpunkterna.
Helt orimligt. Alla krig slutar inte med kompromisser. Ibland måste en part förlora. Punkt.
Man måste dessutom kunna lita på att motparten håller sin del av kompromissen. Ryssland har brutit mot i princip varandra överenskommelse som rör Ukraina. Och det finns absolut ingen anledning att tro att de inte skulle göra det igen.
Om det ändå slutar med en kompromiss så är det för att omvärlden svikit och inte gett tillräckligt stöd till den angripne. Det kommer i så fall komma igen mycket surt inom en hyfsat snar framtid.
5 augusti: ”Ukraina har nästan alltid varit samma land som Ryssland?” alternativt ”Ryssar och ukrainare är i grunden nästan samma folk”
Svar: Detta är ju två påståenden men de är besläktade så jag slår ihop dem. 
Sant är att Ukraina sällan varit självständigt men det gäller många andra länder också. Genom historien har olika ukrainska områden legat under bl.a. Mongolimperiet, Ryssland, Polen, Litauen, Turkiet, Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien.
Större delen av den västra halvan av Ukraina kom under Moskvas kontroll så sent som på 1790talet. De allra västligaste delarna först 1945. Definitivt inte ”samma land” under hela historien således.
Genom historien har det funnits några självständiga länder som kan ses som föregångare till en ukrainsk stat. Den ukrainska önskan om självständighet går långt tillbaka.
Det finns stora skillnader i mentalitet mellan de två länderna, anledningarna till detta kan bl.a. sökas i medeltidens realiteter. Ukraina kom att påverkas mer av Polen och Litauen och senare av Habsburgarna medan Storhertigdömet Moskva (som senare blev Ryssland) påverkades mer än Ukraina av mongolernas närvaro. Att Ryssland ofta har förnekat existensen av ett ukrainskt folk och en ukrainsk historia gör inte att det är sant. Språken skiljer sig dessutom mer från varandra än vad många tror.
6 augusti: ”Krim-halvön har iallafall alltid tillhört Ryssland. Den måste Ryssland nog få behålla för att det ska bli fred”
Svar: Nej. Av någon anledning har många gått på detta ryska påhitt. Första gången Krim kom under Moskvas kontroll var 1783 och så förblev det till 1991 då Ukraina blev självständigt (Den fördes dock över från den ryska till den ukrainska sovjetrepubliken 1954 vilket gjorde att den hamnade i det självständiga Ukraina efter Sovjets sammanbrott.)
Inte heller är det sant att befolkningsmajoriteten på Krim ”alltid” varit rysk. Det har den varit sedan 1860-talet då Ryssland konsekvent uppmanade ryssar att flytta dit. Krimtatarerna var länge den dominerande gruppen där men de deporterades av Stalin som flyttade dit ytterligare mängder med ryssar. Denna inflyttning av ryssar och utflyttning av icke-ryssar upprepades igen efter ockupationen 2014. Samma taktik använder man för övrigt i de områden som ockuperats nu. Dvs: Fördriv befintlig befolkning, flytta in ryssar så man senare kan hävda att det bor ryssar där som måste ”skyddas”.
Det bli ett farligt prejudikat om Ryssland får behålla Krim. Enligt den världsordning som gällt sedan andra världskriget ändras inte gränser mellan självständiga stater med våld längre. Detta har dock varit oerhört vanligt tidigare i historien, vilket gjorde att det i princip alltid var krig. Om Ryssland kommer undan med det kan fler länder få för sig att det är ok. Vi vill inte tillbaka till de ändlösa gränskrigen.
Det finns även praktiska dimensioner. Ukraina kommer inte vara säkert så länge Ryssland finns på Krim. Då kommer Ryssland alltid kunna attackera ukrainsk sjöhandel på Svarta havet och hota övriga södra Ukraina. Det ser vi redan när man hör Ryssland ”legitimera” sina krav på angränsande ukrainska regioner med behovet av säker vatten- och energidistribution till Krim.
BONUSINFO: Jag kan inte sluta skriva när jag börjar så vi avslutar dagens inlägg med en extra historisk fördjupning för den som är intresserad:
För att hitta någon historisk koppling till Krim som går längre tillbaka än 1783 försöker ryska nationalister hänvisa till en kung som döptes på Krim år 988. (Kung Volodymyr på ukrainska; Vladimir på ryska, Valdemar på svenska) Det var i samband med det dopet som Rus blev kristet. Rus är dock inte en direkt föregångare till dagens Ryssland även om Ryssland vill få det till det. Rus är minst lika mycket en föregångare till dagens Ukraina. Och oavsett vilket, så är ett dop som skedde för över tusen år sedan en lite för svag grund för att göra anspråk på ett område, för att uttrycka det milt.
Faktum är att dagens Ryssland tidigare hette Storfurstendömet Moskva (eller Moskovy) men tog namnet ”Ryssland” på 1600-talet för att kunna göra anspråk på det kulturella och historiska arvet från det medeltida Rus-riket och därmed få en längre historia än man egentligen hade. Detta har varit framgångsrikt såtillvida att många historieböcker okritiskt tar med Rus när de behandlar Rysslands historia. Detta kan man göra, för även verkliga kopplingar fanns, men inte utan att förklara att det inte är entydigt.
Krim tillhörde dock egentligen inte ens Rus trots att kungen döptes där, så inte ens det hjälper dem i försöken att hitta historiskt rätt till Krim.
7 augusti: ”Sanktionerna mot Ryssland gör ingen nytta och skadar väst mer än de skadar Ryssland”
Svar: Att Ryssland försöker föra fram detta påstående är snarare ett tecken på att sanktionerna är ett problem för dem. Om det var sant att de skadade Väst mer än Ryssland så skulle ryssarna försöka dölja detta faktum för att få ha sanktionerna kvar. ”Avbryt aldrig din motståndare när han begår misstag” som Napoleon sägs ha sagt.
Det är sant att det finns olika uppfattningar om hur hårt sanktionerna skadar Ryssland. Det kompliceras av att man inte kan lita på de officiella sifforna om Rysslands ekonomi som ryssarna själva tillhandahåller.
Men helt klart är att de fått brist på en hel del kritiskt material till krigsindustrin. Tyvärr kringgås en del av sanktionerna med smuggling men då är det inte sanktionerna i sig det är fel på utan att de inte efterlevs tillräckligt. Däremot har sanktionerna, precis som vapenleveranserna till Ukraina, hittills blivit ”för lite och för sent”. Effekterna hade märkts ännu hårdare redan nu om de kommit tidigare.
Dessutom har vi det moraliska argumentet. Man bör inte göra affärer med maffian, inte heller när maffian är en stat. Det vore orimligt att handla med Ryssland som om ingenting hänt. (Jag var före min tid här. När jag sålde tjänster till utländska ambassader i Sverige för många år sedan valde jag bort ambassader från regimer jag inte kunde respektera. Jag hade alltså mina egna sanktioner mot Ryssland långt före alla andra. Det hade dock däremot sannolikt begränsad effekt. 
Att väst skulle skadas mer än Ryssland av sanktionerna förefaller även orimligt givet litenheten av den ryska ekonomin versus EUs och USAs ekonomier.
8 augusti: ”Man borde kanske ha en folkomröstning i varje oblast (region) i östra och södra Ukraina om de vill tillhöra Ryssland eller Ukraina?”
Svar: Det har man faktiskt haft en gång. 1991 röstade man i samtliga oblaster ja till självständighet för Ukraina istället för att stanna i en union med Ryssland. Även i regionerna i östra Ukraina röstade mellan 80 och 90 procent för självständighet för Ukraina. Bara på Krim var det jämnare men även där röstade 54% för att lämna unionen med Ryssland.
Men visst, det var länge sedan. Problemet med att ha nya folkomröstningar nu är dock flera. Dels att man accepterar angriparens narrativ. Det fanns, och finns, ingen som helst opinion för att bryta sig loss från Ukraina i någon del av landet. Om man ändå skulle ha folkomröstningar så skulle det förutsätta att ockupanterna först drar sig tillbaka helt eftersom man inte kan ha folkomröstningar med rysk militär vid vallokalerna.
Därtill kommer problemet med vilka som skulle få rösta. Många av de som bodde där när angriparna kom är döda, har flytt eller blivit deporterade till olika ställen. I stället har ryssar från Ryssland flyttat in. Att de skulle få rösta i frågan faller på sin egen orimlighet. Vad man ska göra med den nya ovälkomna civilbefolkningen kommer vara ett stort problem efter att Ukraina befriat dessa områden. Att belöna angriparen med en folkomröstning, som de kan försöka manipulera, skulle inte göra saken bättre.
För att visa det absurda kan man lika gärna kräva en folkomröstning i varje rysk region om de vill stanna i Ryssland eller ansluta sig till, tja…varför inte till Ukraina. Eller till Mongoliet. Något säger mig att resultatet skulle bli ganska intressant på sina håll. 
9 augusti: ”Media bör ge båda sidors versioner av det som händer”
Svar: I vanliga fall är detta en klok regel men det finns något som heter falsk balans. Om en sida konsekvent ljuger och en sida i stora drag håller sig till sanningen så blir det fel att utgå från att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Det kan tillochmed bli så att totalbilden blir skev om man ger båda sidornas version.
Ofta rapporteras vad Ryssland och Ukraina säger om olika saker som händer i kriget med formuleringar som: ”Ryssland påstår att…” eller ”Ukraina påstår att…”. Den läsare som inte är jätteinsatt kan få svårt att värdera informationen. Man kunde önska att redaktionerna hade resurser att själva bedöma det som sägs; att inte ens föra vidare ryssarnas desinformation när den är för orimlig.
Väldigt många exempel finns. Jag tar bara några här: När ryssarna i juni 2023 sprängde och förstörde vattenkraftverket Nova Kochovka i södra Ukraina ledde det till ekologisk, ekonomisk och humanitär katastrof. Ryssland blånekade och sa att Ukraina hade sprängt sin egen damm. Detta var uppenbart orimlig, bl.a. i och med att den låg på ryskockuperat område och att konsekvenserna drabbade Ukraina hårt. Ändå var media generellt oerhört försiktig med att slå fast det uppenbara utan hänvisade istället till vad “de olika sidorna” sa.
Jag ser att bombningen av Nova Kochovka kallas för ”dammkatastrof” i ett material från Utrikespolitiska institutet (UI). Det låter som en olyckshändelse när man formulerar det så. UI har inga onda avsikter med det men på så sätt leder den falska balansen till att man låter den skyldiga sidan komma undan ansvar.
Samma sak när Ryssland bombade barnsjukhuset Okhmatdyt i Kyiv i juli i år. Då hette det först från ryskt håll att det var en ukrainsk luftvärnsrobot som träffat sjukhuset. Dessa saker är lätta att slå hål på men ibland letar sig ”den ryska versionen” in i etablerade sammanhang för att man vill vara objektiva och låta båda sidor komma till tals. Detta försenar ett adekvat svar.
Allra tydligast var detta under ockupationen av Krim 2014. Enligt den ryska desinformationen var det lokalbefolkningen som gjorde uppror mot ”ukrainskt förtryck”, man förnekade att det var rysk militär som invaderade. Omvärlden köpte tyvärr i stor utsträckning påhittet tills det var för sent eller uppfattades som överspelat.
Sen uppdatering: När detta inlägg egentligen är färdigskrivet ser jag följande ingress i DN: “Enligt Putin genomför Ukraina ”urskiljningslös beskjutning av civila” mål i Kurskregionen.””. Varför anser man det relevant att rapportera vad Putin säger i en nyhetsartikel om detta krig? Han ljuger alltid. Själva artikeln är inte ett lika stort haveri men en del läser bara översiktligt inledningen och kan tro på det som sägs där.
10 augusti: ”Tyskland har en historisk skuld att betala till Ryssland och bör därför inte skicka vapen som kan skada Ryssland”
Svar: Detta framförs ibland som förklaring till varför Tyskland inte skickar t.ex. Taurus till Ukraina, ett vapenslag som skulle göra väldigt mycket nytta. Påståendet syftar naturligtvis på nazi-Tysklands angrepp på Sovjetunionen med all den förödelse det medförde. Men man glömmer då två saker:
1) Det var inte bara Ryssland man angrep 1941. Det var Sovjetunionen där Ukraina ingick. Ukraina ligger närmare Tyskland än vad Ryssland gör: därför hann tyskarna dit innan de nådde den ryska delen av Sovjet. De härjade därmed längre tid i Ukraina och förödelsen var därför större än i den ryska delen. Den historiska skulden är därför i ännu högre grad till Ukraina än till Ryssland.
2) De i Europa som idag kommer närmast att agera som nazi-Tyskland gjorde är – Ryssland. Om Tyskland vill betala av på det dåliga samvetet för vad man gjorde på 1940-talet så är det ett massivt stöd till Ukraina som gäller.
Alltså, skicka Taurus och annat till Ukrainas försvar mot Ryssland; inte trots historien utan på grund av historien
11 augusti: ”Man bör förstå att Ryssland vill bli respekterade som en stormakt och att Ukraina ligger i deras intressesfär. Väst borde inte försöka locka in Ukraina i Nato?”
Svar: Det är nog inte så många som tror på ovanstående påstående. Ryssland har en gammaldags bild av vad en stormakt är. Det handlar mycket om att utvidga sitt territorium så mycket som möjligt på andras bekostnad och om geografiska intressesfärer där mindre länder inordnar sig i en ordning kontrollerad av olika stormakter. Den ordningen är dock avskaffad.
Ukraina är ett självständigt land och de ligger i sin egen intressesfär. De vänder sig hellre västerut än mot Ryssland eftersom de anser att det passar dem bättre. Det har de all rätt att göra.
Nato utvidgas inte på eget bevåg, tvärtom har de varit oerhört motståndsvilliga mot att acceptera Ukraina som kandidatland. Det är inte Nato som aktivt söker expansion, det är fria självständiga länder som aktivt söker natomedlemskap.
Man kan även fråga sig på vilka grunder Ryssland anser sig ha självklar rätt att bli sedd som en stormakt. De har en BNP som bara är lite större än Nordens. Kärnvapnen och vetorätten i FNs säkerhetsråd har de ärvt från Sovjetunionen och inte förtjänat på egen hand. Det är egentligen bara den grandiosa självbilden och den stora ytan (som till största delen består av koloniserade områden i Sibirien) som berättigar dem till att bli sedd som stormakt. Och det är en rätt svag grund.
Vill Ryssland bli respekterade så bör de agera annorlunda. De har samma syn på “respekt” som ett hårt fängelse eller ett utsatt bostadsområde. (Putin är faktiskt uppväxt i ett sådant). Den som har närmast till att slåss får mest respekt. Det funkar inte så mellan länder.
12 augusti: ”Det kostar för mycket att stödja Ukraina.”
Svar: Inte heller detta påstående hör man särskilt ofta; i alla fall inte i Sverige. Det är vanligare på andra håll så det får komma med i alla fall.
Nej, inte ens om vi bortser från de moraliska argumenten och bara tänker strikt ekonomiskt så håller det påståendet. Det blir med stor sannolikhet mycket dyrare på lite sikt att inte stödja Ukraina.
Sverige ger enligt utställda löften 25 miljarder kronor årligen i militärt stöd till Ukraina under åren 2024-2026. Det är cirka 0,4% av vår BNP. Mycket pengar javisst, men vad är alternativet? Om stödet till Ukraina skulle minska så skulle skadorna på infrastruktur, städer, människor med mera bli ännu större eftersom man skulle få svårare att försvara sig. Det kommer bli nödvändigt för omvärlden att hjälpa till med Ukrainas återuppbyggnad och det blir garanterat ofantligt mycket dyrare om mycket mer hinner bli sönderbombat.
För att inte tala om hur dyrt det blir om Ryssland vinner och börjar hota fler länder på allvar. Då snackar vi inte några 25 miljarder per år. Man får då lägga på ett par nollor på den siffran.
Med det sagt så bör vi hjälpa Ukraina oavsett om det är ekonomiskt gynnsamt eller ej. Jag vill bara få sagt att det ÄVEN är ekonomiskt klokt.
13 augusti: ”Det behövs någon form av tillfälligt eldupphöravtal medan man förhandlar om verklig fred”
Svar: De ryska styrkorna har tagit enorma förluster och de börjar få slut på viss utrustning. De skulle med all sannolikhet utnyttja ett eldupphör för att samla krafter, mobilisera och utbilda nya soldater samt bygga upp förråden. Samtidigt skulle de under tiden ställa orimliga krav i ”fredsförhandlingarna” och sedan anfalla på nytt med sina nya resurser.
Ukraina är visserligen också utpumpade men en ”krigspaus” utan riktig fred skulle sannolikt gynna Ryssland mest. Det finns nämligen stor risk för att Ukrainas nödvändiga leveranser från väst skulle minska om det är eldupphör. Väst tänker tyvärr inte lika långsiktigt som Ryssland i detta fall.
Ett eldupphör skulle dessutom innebära att Ryssland tills vidare behåller de områden de nu ockuperar. De skulle därmed få ännu mer tid på sig att deportera människor, flytta in ryssar till dessa områden, kidnappa ukrainska barn och föra dem till Ryssland, sopa igen spåren efter krigsbrott, öppna ännu fler tortyrrum för de som motsätter sig ockupationen med mera. Det är definitivt inte en bra ”tillfällig lösning”. Ibland är ockupation ännu värre än krig.
Det är ändå fullt möjligt att detta blir resultatet men då enbart därför att omvärlden inte stöttat Ukraina tillräckligt.
Tillägg: Ovanstående skrevs, som de flesta av de andra inläggen, i juli innan Ukraina började slå tillbaka inne i Ryssland. Just nu, mitt i denna högintressanta ukrainska operation, är det ju ännu mindre aktuellt med eldupphör. Jag vet lika lite som någon annan vad Ukraina har för end-plan med sitt intåg i Ryssland men sannolikt vill de tvinga ryssarna att flytta trupper från ukrainsk mark för att försvara sitt eget territorium. Ukraina kan även vilja ta rysk mark att ge i utbyte mot den mark som Ryssland ockuperar i Ukraina.
DÅ, vid sådana förhandlingar, kan ett eldupphör bli aktuellt. Ett eldupphör på ukrainska, eller åtminstone mer lika, villkor. Spelplanen ritas om.
14 augusti: ”Ryssland är historiskt sett omöjliga att rå på i krig.”
Svar: Detta är en intressant historisk myt som gärna sprids av Ryssland själva. Faktum är att Ryssland rätt sällan går segrande ur krig om man ser till de senaste tvåhundra åren.
I andra världskriget var de visserligen på den vinnande sidan som en del av Sovjet (även om ukrainare proportionellt sätt bidrog mer än ryssar till segern). Det hade dock aldrig gått utan ett massivt materiellt stöd från USA (lend and lease programmet).
Första världskriget ledde till att hela landet kollapsade i revolution, statskupp och inbördeskrig. De förlorade, eller var inte i närheten av att uppnå sina mål, i bland annat Krimkriget (1853-1856), kriget mot Japan 1905, Finska vinterkriget, första Tjetjenienkriget och kriget mot Afghanistan på 1980-talet.
Det är lätt att hitta ryska krigsmotgångar senaste 200 åren. Svårare att hitta tydliga framgångar. Längre tillbaka var det lite mer blandat.
15 augusti: ”Den ryskspråkiga befolkningen i Ukraina är förtryckt och får inte prata ryska” (I vissa bisarra ryska versioner av detta påhitt heter det tillochmed att de är utsatta för ett folkmord)
Svar: Nej, det är definitivt inte sant. Det blir dock ändå ett rätt långt svar för det finns många intressanta aspekter.
Vi börjar med en kort historisk tillbakablick: Under 16- och 1700-talen lade Ryssland (eller Moskvariket) under sig allt fler ukrainska områden och påbörjade en medveten ryssifieringsprocess, bland annat genom en stor tvångsinflyttning av rysktalande till Ukraina. Den kulminerade i slutet av 1800-talet då publikationer på ukrainska till och med förbjöds.
Under sovjettiden fortsatte det med andra medel, både med våld och med lagstiftning. T.ex. så gavs mycket av universitetsutbildningen enbart på ryska under senare delen av sovjettiden. Ryska skulle vara kulturens, politikens, ekonomins, städernas och hela det officiella samhällets språk. Sådana saker har långsiktiga effekter på kulturliv och ett språks ställning.
Ryskans privilegierade ställning fortsatte under lång tid efter Ukrainas självständighet (1991) trots att det talades av en minoritet. Senaste decenniet har man försökt åtgärda detta genom att politiskt lyfta ukrainskan, dvs befolkningsmajoritetens språk. Detta har gjorts på flera sätt. Några exempel: Man har gjort ukrainska till landets enda officiella förstaspråk. All skolundervisning från årskurs fem ska vara på ukrainska (men att läsa minoritetsspråken som egna skolämnen är helt ok), En viss minimidel av medias nyheter måste vara på ukrainska. Om inte restauranggäster och butiksbesökare ger uttryck för annan vilja så ska de tilltalas på ukrainska. Inte alltför extrema saker kan man tycka.
Man kan så klart alltid diskutera var gränsen går och om man bör lagstifta överhuvudtaget om de ovan nämnda sakerna. Men det är inget konstigt att ett land vars existens är under attack och vars språk blivit motarbetat i flera sekler vill att alla ska lära sig huvudspråket i landet.
Språkpolitik är aldrig enkelt. De rysktalande i Ukraina är visserligen ofta ättlingar till ockupanter men har bott där i generationer och kan inte göras ansvariga för historien. De flesta av dem har dessutom sin lojalitet med Ukraina och ser sig som ukrainare. Men ryska är samtidigt ockupanternas språk i mångas ögon vilket man också måste ha förståelse för.
Det går att klara sig bra på ryska i större delen av Ukraina. Man hör ryska på många håll när man reser runt, även om det just nu inte är så populärt i vissa delar av landet. Under kriget har en del tvåspråkiga slutat med ryskan och gått över helt till ukrainska. I vilken utsträckning detta beror på deras egen avsmak mot Ryssland (som är stor även hos de flesta rysktalande ukrainare) eller på att det blir lättare med ukrainska med tanke på omgivningens uppfattningar, vet jag inte.
Även här är Rysslands agerande kontraproduktivt. Hade inte Ryssland, långt innan kriget, använt det ryska språket som ett sätt att destabilisera Ukraina så hade frågan varit mindre känslig för alla sidor.
Värt att notera är också att när Ryssland påbörjade invasionen 2014 så gällde den gamla språklagen som var mycket generös mot det ryska språket. Att det skulle vara en anledning till invasionen är således uppenbart osant.
När det gäller det ännu mer bisarra påhittet om folkmord mot rysktalande i östra Ukraina så är det sannolikt uppfunnnet för att Kreml vill göra jämförelser med Kosovo där Nato stoppade serberna från att begå just folkmord mot albaner (kosovarer). Ryssland vill få en del att tro att de gör samma sak. ”Om Nato får ingripa så får vi”. Skillnaden är dock att det var sant i fallet Kosovo men helt påhittat i fallet Ukraina.
16 augusti: ”Att provocera Ryssland kan leda till kärnvapenkrig, därför bör detta undvikas”
Svar: Många använder ”kärnvapenkrig” som mer eller mindre synonymt med ”tredje världskriget” (Risken för WW3 berörde jag i inlägget den 2a augusti) men man kan få det ena utan det andra. Båda vore förvisso oerhört otrevligt men det är likafullt olika saker.
Ryssland har hotat med kärnvapen vid varje nytt steg som Väst har tagit för att hjälpa Ukraina att försvara sig. Det är vid minst ett tiotal tillfällen vid det här laget ”Ger ni Ukraina det ena eller det andra så kan det bli kärnvapenkrig” De märker att det fungerar och att många blir rädda. Tyvärr har det bidragit till ett långsammare västligt stöd till Ukraina än vad som hade behövts och därmed till ett förlängt krig.
Om Ryssland skulle använda kärnvapen så blir det sannolikt mot enbart Ukraina som inte har några egna kärnvapen att slå tillbaka med. Därför skulle det inte bli ett globalt kärnvapenkrig. Att Ryssland skulle attackera ett Natoland med kärnvapen får betecknas som osannolikt. Kärnvapen mot Ukraina vore i sig en katastrof men om det hotet skulle göra att Ukraina borde kapitulera, så måste Ukraina få fatta det beslutet själva. Och någon sådan vilja finns inte.
Betänk också vad som händer på sikt om nukleär utpressning lyckas. Då kan andra ta efter. Kina kan hota att kärnvapenbomba alla som inte låter dem ta Taiwan etc. Iran och Nordkorea likaså. Det vore ett mycket farligt prejudikat.
Att använda kärnvapen mot ukrainska städer vore ett oerhört risktagande från Rysslands sida. Det skulle göra att de riskerar förlora de vänner de har kvar. De som inte har fattat vem Putin är (obegripligt nog finns sådana) skulle fatta. Risken för detta får därför ses som liten, men inte helt obefintlig. Det skulle möjligen kunna ske som en sista åtgärd om ryska regimen håller på att falla. Ett slags: ”Nu skiter vi i det här, vi dör ändå” liksom. De har inga skrupler, men prognosen är ändå att det inte kommer att ske. Vi vet heller inte om en sådan order från Putin skulle följas av militären, eller ens hur beslutskedjan vid avfyrning ser ut. Alla runtikring vill inte nödvändigtvis dö bara för att Putin tappar det.
Risken för användande av taktiska kärnvapen (mindre laddningar) mot ukrainska militärstyrkor är något större. Men inte jättestor i dagsläget och absolut inget skäl till att ge ryssarna eftergifter av ren rädsla. En ”intressant” händelseutveckling vore ju om Ryssland skulle kärnvapenbomba ukrainska styrkor inne i Ryssland och säga att de har rätt att spränga i sitt eget land. Jag vet inte riktigt hur det internationella samfundet skulle se på det. Att ryska civila också skulle riskera skadas av det är så klart ingen som bekymrar de ryska ledarna.
Ryska propanadister på stats-TV, och även en del högt uppsatta politiker, har faktiskt hotat med kärnvapen även mot väst. Men det får ses som ett sätt att skrämma opinionen i väst till att inte hjälpa Ukraina. Rysslands officiella och formella hållning är att de kan använda kärnvapen om den ryska statens existens är hotad. Detta är dock ett potentiellt töjbart begrepp, vilket också är meningen.
Det kan även noteras i förbifarten att det är lite oklart hur många av de ryska kärnvapnen som över huvud taget fungerar längre pga dåligt underhåll och korruption. Man bör förvisso inte utgå från att de inte fungerar och det är ju illa nog om några gör det, vilket de sannolikt gör. Men det är likafullt intressant.
17 augusti: ”Ryssland har blivit attackerade västerifrån många gånger genom historien. Man måste därför förstå att de inte vill ha Nato runt knuten.”
Svar: Det där är en väldigt selektiv historieskrivning som Ryssland kör med. Ja, de har blivit attackerade några gånger precis som alla andra länder men jag vågar påstå att det oftare varit Ryssland som har attackerat andra, även om jag inte räknat alla krig. De glömde nämna det.
Och detta är anledningen till att de flesta av deras grannländer i Europa vill gå med i Nato eller redan gjort det. Det är inte för att de drömmer om att marschera mot Moskva och hissa EU-flaggan över Kreml. De är för att de har många historiska erfarenheter av angrepp från Ryssland och att de vet vad rysk ockupation innebär.
De baltiska staterna är med i Nato och har inte blivit angripna. Ukraina och Georgien är inte medlemmar och har blivit angripna. Sverige och Finland har dragit sina slutsatser av detta. Att Nato utvidgas är helt och hållet en konsekvens av Rysslands eget handlande. Nato är dessutom en försvarsorganisation, ingen angreppspakt.
Dock behöver inte Nato per definition vara ett försvar mot just Ryssland. Det är det idag pga hur Ryssland agerar. Men Nato skulle kunna göra nytta även om Ryssland var en trevlig granne. På 90-talet pratades det till och med om ett framtida ryskt natomedlemskap. Det var när många trodde att den dåvarande demokratiska utvecklingen i Ryssland skulle fortsätta.
18 augusti: ”Nazismen gror i Ukraina”
Svar: Detta användes som ett argument för att invadera Ukraina. Ryssland skulle ”avnazifiera” ett land som har fria val, fri debatt och fredliga maktskiften. Och som dessutom har en judisk president. Det är så skruvat så i princip ingen utanför Ryssland lär väl ha gått på det. Men eftersom det används så ofta av ryska propagandister kan det vara värt att kortfattat ta upp det som en av de 31 punkterna.
Partier och ledamöter som skulle kunna betecknas som extrema nationalister är mycket färre i det ukrainska parlamentet än i många andra europeiska länder, De har inget inflytande alls över den ukrainska regeringen eller landets politik. Och då har man ändå varit utsatt för väpnat angrepp i över tio år, något som skulle kunna göra att extremismen gror. Men icke.
Orden ”fascist” och ”nazist” har använts under många decennier av de ryska och sovjetiska regimerna som synonymt med ”fiende till oss”. Detta är ett sätt att demonisera fienden, att få alla fiender att associeras med det värsta tänkbara. Alla som inte håller med Moskvas nuvarande linje kan på så sätt betecknas som nazister.
Ryssarna sysslar ofta med projektion. De anklagar andra att göra det som de själva gör. Det finns många exempel på detta under detta krig. Det är i Ryssland som extrema nationalister och antidemokrater sitter vid makten. Inte i Ukraina. Det är även de som begår krigsbrott mot civila – medan Ukraina försöker undvika civila offer hos fienden. Om några är nazister så är det Ryssland.
19 augusti: ”Det är viktigt att inte göra något som eskalerar kriget”
Svar: Detta är dessvärre ett mycket vanligt påstående och samtidigt ett av de påståenden som provocerar mig allra mest; bl.a. eftersom det bara riktar sig mot Väst/Ukraina; inte mot angriparen.
Ukraina försvarar sitt territorium och sin befolkning, de har inga ambitioner att erövra delar av Ryssland eller att utplåna den ryska kulturen eller att döda ryssar. (Deras offensiv in i Ryssland just nu handlar om andra saker än att annektera och permanent behålla områden.) Att försvara sig bättre – och på flera sätt – kan aldrig vara att “eskalera”.
Eskaleringsrädslan medför bland annat att USA sätter som villkor för att ge olika vapensystem till Ukraina att dessa bara får användas på ukrainskt territorium. Inte inne i Ryssland. Även om detta villkor delvis har börjat luckras upp så bakbinder man ändå Ukraina. Ryssarna kan i trygghet stå på sitt eget territorium och bomba sjukhus och andra civila inrättningar i Ukraina, säkra i vetskapen om att Ukraina inte får slå ut deras avfyrningsplatser. (När Ukraina ändå slår till mot flygbaser etc inne i Ryssland är det ofta med egenproducerade drönare etc. Men det skulle kunna ske mycket effektivare utan den västliga eskaleringsrädslan.).
Det kan tilläggas att det är helt i enlighet med krigets lagar och folkrätten att attackera en angripare på dennes territorium.
Samtidigt får Ryssland leveranser av missiler och drönare – utan restriktioner för hur de får användas – från “trevliga” regimer som Iran och Nordkorea. Man hör inte så mycket om “eskalering” där trots att dessa används mot ukrainska städer.
Men eskaleringsrädslan är inte bara omoralisk, den har dessutom visat sig ogrundad. När väst tagit nya steg för att utöka hjälpen till Ukraina, eller gett dem större friheter att använda vapnen som de vill, så har INTE Ryssland tagit nya steg i sin terrorkrigsföring. Eller som Litauens utrikesminister Gabrielius Landsbergis konstaterade i mitten av juli: ”Putin eskalerar aldrig när vi hjälper Ukraina. Han eskalerar när vi inte hjälper tillräckligt.”
20 augusti: ”USA och Västeuropa då. De har gjort lika hemska saker”
Svar: För det första är det helt irrelevant för bedömningen av detta krig. ”What-about-ism” kallas det när man i stället för att ta ansvar för sina handlingar vill flytta fokus genom att peka på någon annan och skrika ”Men han då! Han är också dum”
För det andra så är svaret: Nej. USA och Västeuropa har i modern tid inte gjort något sådant här, där man aktivt och målmedvetet riktat in sig mot civilbefolkningen och vill utrota ett helt annat land, folk och kultur. Man kan ha kraftiga synpunkter på t.ex. irakkriget men det var en helt annorlunda situation och ett helt annat typ av krig. USA hade ingen avsikt att utplåna Irak som land. De anföll inte ett fredligt demokratiskt land utan de anföll en aggressiv diktatur som själva startat två anfallskrig och använt gas mot sin egen civilbefolkning. Dessutom åtalade man och satte dit dem på den egna sidan som t.ex. begick övergrepp mot fångar. I Ryssland belönas de och får medalj. USA har en fri press som kunde kritisera irakkriget och avarter i kriget. I Ryssland sätts man i fängelse om man gör det. Om man har tur alltså, och inte “råkar trilla ut genom ett fönster”, en fascinerande vanlig dödsorsak bland ryssar som fallit i regimens onåd.
Går man längre tillbaka i historien, så absolut har andra europeiska stater agerat som Ryssland fortfarande gör. Men de tiderna har vi kommit ifrån för länge sedan. Ryssland har dock inte vuxit upp utan lever kvar i tider då många agerade så utan att någon höjde på ögonbrynen. Andra europeiska länder tvingades ge upp imperiedrömmarna när de förlorade krig, blev försvagade av krig eller helt enkelt inte kunde hålla ihop det längre. Ryssland måste måhända också förlora rejält i ett krig för att bli avprogrammerade från sina imperietankar, även om man önskar att det kan gå smidigare än så.
21 augusti:: ”Ukraina bör gå med på att avstå natomedlemskap, eller till och med nedrusta, efter kriget mot att de får andra säkerhetsgarantier. Det blir en kompromiss som Ryssland kan leva med”
Svar: Ukraina har redan säkerhetsgarantier från väst och ironiskt nog från Ryssland. 1994 i Budapest gick Ukraina med på att till Ryssland lämna över samtliga de före detta sovjetiska kärnvapen som var stationerade i Ukraina. I utbyte garanterade USA, Storbritannien och Ryssland(!) att respektera och skydda Ukrainas gränser. Detta eftersom omvärlden inte ville att antalet kärnvapenländer skulle öka när Sovjet föll samman.
Tyvärr är uppenbarligen inte dessa säkerhetsgarantier värda mycket när åren går och regeringar byts ut. Bara Nato-medlemskap och ett starkt eget försvar är beständigt och trovärdigt. (De lärde tvistar om hur långt USAs och Storbritanniens förpliktelser att skydda Ukraina i Budapestöverenskommelsen går, men att Ryssland har brutit mot den tusenfalt står ju utan tvivel.)
Ukraina var världens tredje största kärnvapenland när Sovjet föll samman. Hade man behållit atombomberna hade Ryssland inte kunnat skrämmas och hotas på samma sätt eftersom man inte gärna atombombar den som kan svara.
Visserligen hade Ukraina inte total kontroll över hanteringen av sina kärnvapnen eftersom vissa koder med mera var kvar i Moskva men det hade möjligen kunnat lösas. Det hade även kostat Ukraina politiskt ganska mycket att behålla dem med tanke på hur mycket omvärlden trodde på nedrustning och på Rysslands demokratiska utveckling på den tiden.
Men huruvida Ukraina borde gjort mer för att behålla sina kärnvapen eller ej är inte poängen här. Poängen är att fluffiga ”säkerhetsgarantier” inte visade sig vara värda något. Och det glömmer man inte.
22 augusti: ”Ryssland kan bli provocerade om vi skickar mer vapen eller hjälper Ukraina på andra sätt”
Svar: Detta är till viss del en fortsättning på dag 19 (måndagens) inlägg om eskaleringsskräcken. Inläggen kunde slagits ihop till ett inlägg men det hade blivit lite för långt då.
Varje nytt vapenslag som Ukraina behövt – och till slut fått – har försenats av rädsla att Ryssland ska bli ”provocerade”. Det började redan under natten för den storskaliga invasionen. Putin sa då att alla som lägger sig i deras invasion kommer få se på konsekvenser ”värre än någonsin tidigare i historien”. Och så har det fortsatt. De har den retoriken för att de ser att det funkar och att den skrämmer omvärlden från att hjälpa Ukraina fullt ut.
Men vi kan väl vända på det: Borde inte omvärlden bli åtminstone lite “provocerade” av att Ryssland medvetet bombar civila? Just när jag skriver detta bombar Ryssland en lekpark(!) i ett bostadsområde i Mykolaiv i södra Ukraina vilket lett till fyra döda (varav ett barn) och ett antal skadade. Det blir knappt ens nyheter längre. Det hade inte hänt om Ukraina fått sikta på avfyrningsbaserna inne i Ryssland med väst-vapen. Då hade ryssarnas kapacitet att begå krigsbrott blivit klart mindre.
Några fler exempel på saker omvärlden borde bli mer “provocerade” av:
* Ryssland bombar avsiktligt sjukhus. Detta sker ofta.
* Ryssland kidnappar barn från de ockuperade områdena och för dem till Ryssland. Siffrorna varierar enormt mellan olika källor och är enormt svåra att verifiera med tanke på situationen i de ockuperade områden. Som ett absolut minimum rör det sig om 20 000 men med all säkerhet betydligt fler. Några av de äldre barnen som var 16-17 år när de kidnappades är nu myndiga och har tvångsrekrytrerats till ryska armén för att slåss mot sina egna landsmän. Många vägrar så klart, men det innebär hårda straff. De mindre barnen tvingas genomgå så kallad “rysk patriotisk fostran”
* Ryssland bombar systematiskt Ukrainas elproduktion. Över 50% utslaget på ett år.
* Ryssland använder sig ofta av taktiken att bomba samma ställe två gånger med tjugo minuters mellanrum för att även döda så många räddningsarbetare och sjukvårdare som möjligt.
* Ryssland bombar kyrkor, bibliotek och andra kulturinrättningar för att utplåna så mycket ukrainskt kulturarv de kan.
* Ryssland sprängde den stora vattenkraftsdammen Nova Kochavka i juni 2023, ett krigsbrott och en enorm ekologisk, humanitär och ekonomisk katastrof.
* Ryssland har av allt att döma använt chloropicrin, dvs ett förbjudet kemiskt vapen, mot ukrainska styrkor. Det är ytterligare ett krigsbrott.
Frågan borde vara vad vi gör för fel om Ryssland INTE blir provocerade av våra svar när de agerar så. Blir de inte provocerade så har vi inte svarat adekvat nog.
23 augusti: “Lilla jag kan inte göra någon skillnad”
Svar: Denna är lite annorlunda än de andra påståendena eftersom det inte direkt är nån rysk lögn eller orimlighet utan mer en allmänmänsklig uppgivenhet. Jag tänkte först att den passar som sista inlägg, att den skulle avslutat hela serien om en dryg vecka. Men sen tänkte jag att löningsdagen är bättre för denna. 
Det finns väldigt mycket man kan göra som privatperson. Eftersom många har ont om tid kommer jag här fokusera på hur man kan hjälpa till ekonomiskt. Många ger till de stora drakarna eftersom de känner till dem men ofta gör stödet än mer nytta hos mindre, mer kvickfotade, organisationer. Men det gäller det att man vet vad man ger till för bedragare finns dessvärre också.
Nackdelen med de stora drakarna som t.ex. Röda korset är att de har anställda och därmed personalansvar. De skickar inte sin personal till för farliga ställen. De mindre organisationer som drivs av ideella volontärer har inget personalansvar utan bestämmer själva vilka risker de vill ta. Ofta når de därmed fram bättre.
Det finns väldigt många bra små organisationer men jag har valt ut fyra som är svenska och därmed tar emot gåvor via Swish (enkelt och bekvämt): Blågula bilen, Operation Aid, Drones2Ukraine och Power up Ukraine.
* Operation AId https://operationaid.org/
Införskaffar och kör ner ambulanser och sjukvårdsmateriel till Ukraina. Detta behövs dels eftersom många skadar sig i krig men också för att ryssarna gillar att bomba sjukvårdpersonal vilket gör att ambulanser som är förstörda måste ersättas. Operation Aid gör även lite andra saker som man kan läsa om på deras hemsida.
* Blågula bilen www.blagulabilen.se
Har ett antal voluntärer som bl.a. kör ner lastbilar med allt möjligt materiel som behövs. Både bil och innehåll lämnas till ansvariga vid på plats, ofta vid fronten.
* Drones2Ukraine https://www.drones2ukraine.se/
Drönare har kommit att spela en allt viktigare roll i detta krig. Drones2Ukraine samlar in både befintliga drönare som ligger och skräpar nånstans och dels pengar så de kan köpa fler drönare åt Ukrainas försvar. Även om Ukraina tycks fått igång sin egen drönarproduktion rejält så gäller i detta fall pricipen “Ju fler desto bättre”.
* Power up Ukraine https://www.powerupukraine.se/
Ryssland har bombat sönder över hälften av Ukrainas elproduktion. När jag var där i juli var det strömavbrott flera gånger per dag. På sommaren kan det visserligen vara olägligt, men ändå gå an. Men om inget görs finns det risk för att folk får frysa i mörka städer i vinter. Power up Ukraine tillhandahåller små och stora generatorer för att producera lokal el där det behövs med huvudfokus på sjukhus, vårdcentraler och skolor.
Kom ihåg att även om inte alla har råd att ge stora summor så gör även små summor stor nytta. Och att lönen är på kontot just nu.
24 augusti: ”Ryssland vill återställa sina historiska gränser. Det är inte så konstigt.”
Svar: Jo, det är konstigt därför att det finns inga ”historiska gränser”. Gränser har ofta ändrats under historien. Det Ryssland menar med sina ”historiska gränser” är gränserna som gällde när Ryssland var som allra störst.
Om andra länder tillämpar samma princip blir det ändlösa gränskrig och det är just vad som har varit standard i nästan hela historien. Nu för tiden ändrar vi inte gränser mellan självständiga länder med våld längre. Ryssland är de första på mycket länge som bryter mot den principen. Krig har förvisso funnits även på sistone, men inte för att ta grannlandet med våld och återställa några påhittade historiska gränser. Det är unikt i vår tid att det händer nu.
Dessutom vill de folk och länder som ligger inom Rysslands ”historiska gränser” inte tillhöra Ryssland.
Om man nu ändå ska försöka ge sig på den historiskt omöjliga uppgiften att hitta några “historiskt korrekta” gränser åt Ryssland så blir det ett betydligt mindre land än idag. Storfurstendömet Moskva kan då även få tillbaka sitt namn när de återfår sin mindre historiska storlek. På så sätt kan de sluta leka arvtagare till det medeltida Rus och försöka hitta en mer rimlig, sund och historiskt korrekt identitet.
UPPDATERING: Jag glömde gratulera Ukraina på självständighetsdagen som firas den 24e augusti eftersom de förklarade sig självständiga denna dag 1991. (Även om det formella och praktiska dröjde några månader till. )
25 augusti: ”Ukraina är ju genomkorrumperat. Tveksamt om de är värda att försvara”
Svar: Korruption är ett stort problem i Ukraina. Det är ett arv från sovjettiden. Till skillnad från i Ryssland finns dock en genuin vilja att göra något åt det och det går åt rätt håll. Det beror främst på den egna viljan men även på kraven från EU inför medlemskapsförhandlingar.
Ukraina har en fri media som jagar och granskar korrumperade politiker och tjänstemän. De fall med korruption som uppdagas leder till avskedanden och rättsprocesser.
Korruptionen har dessutom minskat i Ukraina under flera år, en utveckling som fortsatt under kriget. Detta enligt bl.a. Transparency International. Det är inte förvånande. När folk lider, skadas och dör för att deras land ska överleva så gör man det inte för att korrupta oligarker eller byråkrater ska skörda frukterna av det. Tålamodet med dylika figurer går från litet till icke-existerande.
Men viktigast av allt: Även om man lever i ett land som har problem med korruption och mutor så förtjänar man att få fortsätta leva. Det är det som står på spel. Idén att sluta hjälpa till att försvara människor som annars skulle dö (och som dessutom i praktiken försvarar hela Europa) verkar väldigt dum. Korruptionen får man bekämpa samtidigt, vilket man gör.
26 augusti: “Rysslands ekonomi går urstarkt och de är populära i övriga världen utanför väst”
Detta är möjligen två påståenden men de nämns lustigt nog ofta i samma sammanhang så de kan slås ihop till ett. Det är nämligen inte så många dagar av inlägg kvar.
Angående rysk ekonomi. Det mesta är luft; en potemkinkuliss. Det stämmer visserligen att de visar upp höga tillväxtsiffror men största delen av dem är produktion av militär utrustning som blir till metallskrot på Ukrainas åkrar. Inget som i verkligheten ökar landets rikedom alltså.
Det finns många tecken på överhettning och chans för kommande kraschlandning. Inflationen och styrräntan är skyhöga. Man har tvingats nalla kraftigt av valutareserven under kriget. Arbetskraftsbristen är stor i den ordinarie ekonomin eftersom många utbildade och kompetenta lämnat landet medan många andra är i militären. Bristen på nödvändiga komponenter till följd av sanktionerna hämmar ekonomin. Dessutom kan man inte lita på officiell rysk statistik så det kan vara ännu värre.
Angående om folk utanför väst gillar Ryssland: I vissa delar av Afrika tycks Ryssland vara populära. Men då får man titta på varför det är så. I vissa av dessa länder saknas fri media och om regimen är ryssvänlig så får folk den bild de styrande vill att de ska få och därmed en världsbild därefter. Det gäller även andra länder med statligt kontrollerad media. Då kan folk inte bilda sin uppfattning på ett korrekt underlag.
Men det finns fler förklaringar. Ryssland lever lite grann på arvet från Sovjetunionen, speciellt i Afrika. Sovjet stödde avkolonialiseringen, inte för att de har något emot kolonier (se nedan) utan för att försvaga väst. De stödde sen de som råkade komma till makten och som ofta fortfarande sitter kvar.
Det är dock en myt att Ryssland inte själva skaffade kolonier. Deras kolonier var dock inte på andra sidan haven (förutom Alaska). De gick landvägen istället. Men de väldiga landområdena i Asien som idag tillhör Ryssland är egentligen koloniserade områden som erövrades på 1600-talet och 1700-talet. De har dock till skillnad från de som hade kolonier långt bort kunnat behålla dem just pga landförbindelsen. Idag ses de knappt ens som kolonier längre av omvärlden. (En del av dem som bor där har dock inte glömt.)
Ryssland beter sig dessutom som just kolonialherrar i stora delar av Afrika idag så vi får väl se hur länge populariteten består, om den nu ens är så stor.
En del som inte gillar Väst i allmänhet stödjer också ett alternativ oavsett vilka de är. Mycket ogenomtänkt får man säga.
27 augusti: ”Man vet inte vad som är sant i krig. Alla ljuger.”
Svar: Detta är en myt. Ukrainas officiella uppgifter har oftast visat sig vara tillförlitliga när de kunnat bekräftas. Enstaka felaktigheter kan självfallet förekomma men de stora dragen och de flesta siffrorna har visat sig stämma. Det har även från tidigare konflikter visat sig generellt klokt att lita på flyktingars berättelse om övergrepp i krig, även när de verkar för groteska för att vara sanna. Speciellt om många berättar samma sak. Så visst kan man veta vad som är sant.
Seriös media har mycket höga krav på verifiering av uppgifter de publicerar. Det är bra. Men rädslan att publicera något som kan visas sig vara fel gör att man ofta meddelar att ”Ukraina säger si och Ryssland säger så”. Det är då känslan hos en del att ”man inte vet vad som är sant” kan komma.
Bättre vore att tidningen via multipla källor och erfarenhetsbaserad rimlighetsbedömning hjälper läsare att få en bild av vad som stämmer. Ett traditionellt journalistiskt arbete helt enkelt. Tyvärr har de inte råd med det när allt färre är beredda att betala för kvalitetsjournalistik.
En bra grundregel är att utgå från att Ryssland ljuger. Det gör de nämligen nästan alltid. Ukrainas uppgifter har i huvudsak visat sig pålitliga över tid, med några få undantag.
– Vet du hur man vet om en rysk politiker ljuger?
– Nä
– Läpparna rör på sig.
Se även inlägget från nionde augusti som behandlade snarlikt ämne.
28 augusti: “Mer vapen till Ukraina gör bara att kriget förlängs. ”
Svar: Tvärtom. Hade Ukraina fått det de behövt tidigt hade kriget varit över nu. Ukraina återtog en del ockuperad mark hösten 2022 och hade haft alla möjligheter att befria hela landet om de haft tillräckligt med material. Får de för lite militärt stöd förlängs kriget.
Påståendet förutsätter dessutom att Ryssland nöjer sig om de får Ukraina. Men regimer som Putins är inte kända för att nöja sig. De pratar helt öppet om sin intressesfär och om att återupprätta historiska gränser som jag varit inne på i tidigare inlägg. Det är dumt att chansa på att de ändrar sig.
Eventuella attacker mot nya länder kommer nog inte hända direkt. Ryssland har förlorat enormt mycket och måste slicka såren först men de skulle inte ligga på latsidan när det gäller att bygga upp kapaciteten igen. En del bedömare menar att de bara behöver ett par år.
Lyckas Ukraina däremot slänga ut angriparen så kommer inte Ryssland få blodad tand och risken minskar radikalt att de startar nya krig. Det kan även i bästa fall innebära att regimen i Moskva faller samman. Putins enda sätt att klamra sig kvar vid makten är nämligen att leka imperiebyggare i syfte att leda bort uppmärksamheten från problemen och förtrycket i Ryssland.
Regimskifte i Ryssland skulle i sin tur få en del positiva bieffekter. En hel del andra diktaturer och konflikter är sponsrade av Ryssland. Faller den ryska regimen faller med stor sannolikhet även Belarus och vissa militärjuntor i Afrika. Kanske även Venezuelas regim. Den iranska regimen skulle försvagas och det skulle i sin tur skada Hamas och Hizbollah. Potentialen för positiv kedjeeffekt för freden om Ryssland förlorar i Ukraina är lika stor som potentialen för negativ kedjeeffekt om de vinner.
Ryssland ser dessutom uteblivna vapenleveranser som uttryck för svaghet och rädsla hos omvärlden. Det gör dem mer aggressiva. Så fungerar den ryska diktaturregimen.
29 augusti: ”Vardagslivet i delar av Ukraina löper på som vanligt. Många märker knappt att det är krig?”
(Om någon känner igen denna så har även jag publicerat den i liknande form på annat ställe 
Svar: Så är det naturligtvis inte på det stora hela men allt beror på vad man jämför med. Visst, restauranger och kaféer har öppet och är tämligen välbesökta. I relation till föreställningen att krig alltid är total misär överallt så finns ett fungerande vardagsliv. Men så klart är ändå ingenting som vanligt. Det kan därför vara på sin plats med en mycket kortfattad och översiktlig beskrivning av vardagslivet i Ukraina efter mina veckor där under kriget under 2023 och 2024.
UD, och deras motsvarigheter i många andra länder, avråder från alla resor till hela Ukraina. Det gör de inte för att de tycker det är roligt. Det gör de för att det är allvarligt. Situationen är dock väldigt olika i olika delar av landet. Längst i väster kan illusionen av ett vardagsliv lättare hållas uppe än i andra delar. Men inte ens där är livet som vanligt.
Folk oroar sig för vänner och familjemedlemmar som är i militären. En del går runt och oroar sig för att själva bli inkallade vilket påverkar livskvaliteten
Bombningarna av elproduktionen har gjort att det är strömavbrott många timmar varje dygn. Detta kan bli än mer problematiskt i vinter när mörker och kyla kommer. Dånande generatorer ersätter en del av el-bortfallet, men inte allt. Ljudet från generatorerna är en ständig påminnelse om kriget.
Därtill har man nattligt utegångsförbud.
Och då har jag inte ens nämnt flyglarmen än. Ryssarna bombar hela Ukraina, om än mer sällan i väster än närmare fronten.
I tillägg till detta är luftrummet stängt för civilt flyg. Tågen går bättre än i Sverige och har alltid gjort (jag har uppmanat SJ och Trafikverket att åka på studiebesök men inte fått svar 
I södra och östra Ukraina är det ännu värre så klart med mer intensiva bombningar och kortare förvarning pga närmare till avfyrningsplatserna.
I de ockuperade områdena förekommer tortyrcentraler, deportationer, påtvingade förryskningar med extremt brutala medel.
Och hela Ukraina påverkas naturligtvis ekonomiskt. Industrier är sönderbombade eller ockuperade. Exporten av jordbruksprodukter stoppades av rysk piratverksamhet på Svarta havet men har kommit igång igen. Det är farligt att vara lantbrukare i de befriade delarna av landet pga kvarlämnade ryska minor på åkrarna.
Så även om vardagslivet till synes löper på så är det mest på ytan. Med detta sagt gör man sitt bästa för att upprätthålla så mycket normalitet det går. Och med tanke på förutsättningarna gör man det bra.
30 augusti: ”Krig är alltid hemskt”. (Kommer upp ibland t.ex. när de ryska krigsbrotten påtalas)
Svar: Denna utsaga är den enda av de jag tagit upp denna månad som i sak är helt korrekt. Den kan ändå vara vilseledande beroende på kontext. Jag ska förklara varför.
Ja, krig är alltid hemskt men som reaktion på krigsbrott i detta krig är det alldeles för allmänt och bortser från att det finns EN aktör som gör hemska saker. Det är EN aktör som medvetet bombar sjukhus, lekplatser för barn, civila bostadsområden etc. Det är EN aktör som kidnappat tiotusentals barn i de ockuperade områdena och skickat till Ryssland. Det är EN aktör som torterar och mördar krigsfångar. Osv osv osv. Den andra aktören bedriver ett fullt legitimt försvarskrig helt i enlighet med FN-stadgan.
T.o.m. när ryska civila nära gränsen dör är det oftast pga att ryssarna råkar skjuta på sina egna områden. Det finns flera belagda fall av detta. Det är uppenbarligen lätt att sikta fel när vodkakonsumtionen är för stor eller när korruption gjort att utrustningen är usel. Eller, ännu värre, så vill man ha egna civila förluster för att kunna skylla dem på Ukraina i propagandasyfte.
Krig är ingen ofrånkomlig naturkatastrof som man inte kan göra något åt. Det är Ryssland som gör hemska saker i Ukraina, mot ukrainarna. Man ska inte bortse inte från agensen. Så stället för att ”krig är hemskt” rent allmänt så är mer specifikt Rysslands folkmord och krigsbrott hemska. Det finns en ansvarig part som inte ska komma undan.
Utan fokus på det kan man inte heller veta vad som bör göras åt det.
Och hur hemskt krig än är så är ibland ockupation ännu värre. Vi kommer få reda på mer om den saken när fler ockuperade områden befrias, även om fienden nu haft tid att sopa undan spåren av en hel del av brotten.
31 augusti: Sammanfattning och slutsatser:
Under augusti har jag varje dag slagit hål på ett proryskt eller felaktigt antagande eller uppfattning om Ryssland, om Ukraina eller om kriget. Jag tänker att det kan vara klokt att knyta ihop säcken sista dagen.
Vad vill jag vill att folk ska komma ihåg och ta med sig från månaden? Många saker. Det bästa är att läsa alla inlägg i sin helhet så man inte missar nåt. 
* Utgången av kriget är inte given. Ukraina använder sina resurser utmärkt men Ryssland har (haft) mer att ta av. Hur mycket de har kvar är lite oklart. De förses dessutom av ytterligare materiel av bl.a. Iran och Nordkorea. De bryr sig inte det minsta om sina egna soldaters liv och kan därför offra hur många som helst för att ta några kvadratkilometer åker och nån sönderbombad ruin-by. Men Ukraina har motiverade soldater och slåss med vetskapen om att det är deras existens som är under attack. Får de tillräckligt med stöd så vinner de detta.
* Oerhört mycket står på spel; inte bara för Ukraina. Andra liknande regimer skulle inspireras om Ryssland kommer undan med sitt utrotningskrig. Vi skulle därmed riskera få fler krig runt om i världen. Europa skulle få enorma problem. Mängder med människor i Ukraina skulle dö eller fly västerut. Å andra sidan, om Ryssland stoppas blir det lika positiva kedjeeffekter för fred och demokrati. Världen har länge blivit löpande bättre på det stora hela. Kom ihåg det. Det är inte nattsvart. Men om kriget i Ukraina får en felaktig utgång riskerar den utvecklingen att reverseras rejält.
* Ryssland ljuger konstant. Även om historia. Några av inläggen denna månad har behandlat det.
* Rysslands brutalitet är extrem. Det är bl.a. därför man inte kan förhandla bort ukrainska landområden till dem. Det är nämligen inte bara ”landområden”. Det bor även människor där. Och de behandlas oerhört illa. Jag rekommenderar t.ex. dokumentären Tjugo dagar i Mariupol som dessutom vann en oscar som bästa dokumentär 2023. Den handlar inte om själva ockupationen utan om Rysslands brutalitet i själva kriget. https://kunskapskanalen.se/program/dox-20-dagar-i-mariupol
*Detta är det första helt svartvita kriget av den storleken på länge. Det går inte att på något sätt säga att Ukraina är medskyldiga till kriget. Det finns inga nyanser. Kanske har det inte sedan koreakriget (1950-1953) varit lika lätt att ta reservationslös ställning i ett stort krig. (Svart-vita krig i mindre skala har dock förekommit då och då)
Kom ihåg: Om Ryssland lägger ner vapnen så finns inte kriget längre. Om Ukraina lägger ner vapnen så finns inte Ukraina längre. Det är skillnaden.
Men vi avslutar positivt: Jag tror Ukraina kommer vinna. Men det kommer inte gå av sig själv. I slutändan kommer Europa inte acceptera något annat än seger. Men förseningarna av leveranser till följd av bristande insikter i olika huvudstäder har kostat liv och orsakat lidande. Bisarra begränsningar rörande hur Ukraina får använda det mottagna materielet har försvårat deras försvarsarbete. Nu får det vara slut med det. Inga mer förseningar! Inga mer begränsningar! Ingen mer ogrundad och felriktad “eskaleringsrädsla”.Därmed avslutas augusti månads genomgång av vanliga ryska eller ryssvänliga lögner, överdrifter eller allmänt orimliga ståndpunkter. Jag skrev grunden till de flesta av inläggen utspritt över några dagar i mitten/slutet av juli i den vackra västukrainska staden Lviv. Därefter har justeringar och kompletteringar gjorts löpande innan de lagts ut. Hoppas någon orkat läsa dem.
